Amerikansk cocker spaniel skulle jag tippa på… väldigt tjock päls som tovar lätt.

Puli skulle väl jag säga och andra med sån päls

Nu har jag mest erfarenhet av pudel men pälskvaliten kan variera kraftigt inom rasen. Vissa är mycket lättskötta med stadig päls medan andra har fjösiga nästan luddiga strån som bildar filttovor på nolltid. Och så alla möjliga varianter däremellan… Vill man ha utställningspäls så får man tillbringa mycket tid med att köpa och prova olika schampon och balsam. Ena sorten gör det bättre och den andra gör det etter värre.

Har själv storpudel i utställningspäls och skulle tippa på att det slår nog rekordet på jobbigast pälsskötsel men vet ju inte om det är så eftersom jag inte haft någon annan pälsras. Men en pudel i utställnings päls måste badas ca 1 gång i veckan och sen fönas, allt som allt tar detta ca 3,5-4 timmar, beror även på hur stor hunden är och hur mycket päls den har.

Sen är det borstning tovutredningar, snoddning och inplastning av huvud, öron, nacke och rygg. Rakning av tassar nos och svansrot samt hålla efter frisyren genom att klippa till den med jämna mellanrum.

Afghan hunden har också mycket pälsvård men dock långt ifrån som pudeln. Pudelns päls är i vanliga fall krullig, lockig eller krusig men måste rakfönas tills den blir spikrak för att slippa att pälsen tovar ihop totalt.

Min pudel har en väldigt mjuk fin päls med tunna hårstrån som lätt tovar ihop.

Har en Bichon Frisé och skulle också tippa på att den ligger i den högre klassen bland raser med jobbig pälsvård. Måste borsta igenom hennes päls varje dag, om jag missar en gång ser man redan att tovor börjar klumpa ihop sig till nästa dag. 😕 Tvättar henne med två veckors mellanrum vilket behövs om man vill hålla pälsen lite längre och fräsch. När hon är vit kan man ju se när hon har varit ute i blaskväder… Tur att rasen är så underbar undantag det!😉

Något av det värsta jag vet är blandningar mellan olika pälstyper, riktigt jobbigt!

Hundar med mjuk/ullig päls!  Ingen riktig struktur på något.
Men även raser som ska ryckas, det tar lång tid och man får ont i händerna efter ett tag.

Raser som plockas som har päls som sitter som berg är urjobbiga. Min engelska cocker spaniel har jobbig pälsvård, men det finns hundar inom andra raser som är betydligt värre.

Det som är så jobbigt med hans päls är att den måste ryckas och det som ska ryckas sitter som berg på honom. Du får nästan slita loss håren för att de ska lossna, och detta är ett tungt, energikrävande arbete som tar lång tid och ger få synliga resultat (trots att du har ryckt ett ben i ca 1h så syns det knappt någon skillnad jämfört med innan ryckningen). 

Så, jag rycker Lotus (en del av kroppen ca 1h varannan vecka), rakar honom (hals och öron), effilerar övergångarna från rakningen, effilerar ner det hår som trots allt inte gick att rycka (skuldror, delar av bakbenen, huvud, framben), klipper tassar, klipper behäng och effilerar vid rumpan. Förutom detta måste jag även borsta honom (1h/vecka) och vid utställning ska han badas (ca 30-60 min), fönas (ca 1-2h) samt finklippas.

En svårryckt päls är extremt jobbig, det håller jag med om.

Sant det som #8 säger, jag vet inte hur svår min cocker är att rycka, tror inte jag någonsin kommer våga mig in på det då hans strån är väldigt tjocka som man ska rycka och han fäller ingenting heller vilket gör det till extra jobb. Sen så har han även typ, mjuk och ullig päls, får jag höra av flera "åh han är så mjuk, len och ullig" vette katten vart det kommer ifrån, shed shampo verkar inte ha mycket effekt heller :p

Har bara erfarenhet av portispäls som kan vara riktigt jobbig, man hinner inte ens borsta igenom hunden innan tovorna kommer igen. I tovåldern är det nästan omöjligt och man vill bara ta fram klippmaskinen och klippa bort all päls.